När väl Vitaby stationssamhälle blev till, så blev byn snart en knutpunkt för bygden. Man fick tidigt – redan 1905 – telegrafstation och 1902 startade postgången mellan Vitaby och kustbyarna Vitemölle och Kivik. Vitaby fick också mycket tidigt ett omfattande och aktivt föreningsliv.
1899 bildades Grevlunda mejeriförening och en mejeribyggnad uppfördes på Grevlunda nr 17 – Ryadal. Mejeriet där var i bruk fram till 1955, då leverantörerna hänvisades till Mellby mejeri. 1966 hänvisades mjölkbönderna till Lunnarps stora mejeri för sin leverans av mjölk.
Redan 1901 hade den driftige handlaren, köpmannen OCH målarmästaren Anders Håkansson utfärdat en stiftelseurkund för en handelsförening i byn. Detta försök att skapa något så modernt som en köpmannaförening stupade när parterna inte kunde komma överens om föreningen skulle anslutas till den växande kooperativa rörelsen i Sverige eller ej. Istället landade Anders Håkanssons initiativ i att Skånska Lantmännen utvecklade sin lokalförening – Vitaby sockens lantmannaförening som inrättats i Vitaby redan 1891 – ytterligare med magasin för förädlingsmaskiner och försäljning av jordbruksprodukter vid sidan av järnvägsspåret.
De ideella föreningarna fick tidigt fäste i den nya byn och i Vitabys linda startades hingstförening, tröskförening, äggförening och kontrollförening. I Eljaröd och Brösarp hölls det marknad och torgförsäljning varje torsdag och på Kiviks Marknad skiftade djur och produkter ägare varje år. Tåget till Brösarp gick fem gånger om dagen och det gav hantverkare och köpmän i VItaby möjlighet att sälja sina produkter utanför byn – något som gick ännu lättare när man gjorde det tillsammans.
Godtemplarsalen på Axlahultsvägen gav byborna tillgång till en samlingssal och senare, under 1920-talet, fungerade den också som byns första biograf. Godtemplarsalen kallades av några i byn för ”Slakterisalen”.
Arbetarrörelsen fick tidigt ett starkt fäste i Vitaby. Många av ungdomarna i byn var under några decennier, från 50-talet fram till 70-talet, engagerade i Vitabyringen, som var en tämligen radikal ungdomsförening inom vänsterrörelsen. Kanske var det också på grund av att Vitaby var ett starkt fäste för arbetarrörelsen som det byggdes en folkpark i byn, där till och med Per Albin Hansson förstamajtalade. (Mer om Vitaby Folkets Park kan du läsa på elskåp nr 1 och 2)
Konsumkooperationen startade sin verksamhet i Vitaby först 1916 när en lokal konsumentförening – Vitaby handelsförening – bildades. Under en tid ägde KF också järnvägshotellet där föreningen drev en kooperativ handelsbod i entréplan och konkurrerade då med lanthandeln tvärs över gatan. Under några år hade kooperativet den största omsättningen av sydsveriges alla landsortsföreningar inom kooperationen.
1952 öppnade Vitaby Medborgarhus – ett trevåningshus i rött tegel, beläget längs St Olofsvägen, en bit efter ”svängen”, söderut från byns centrum kring lanthandeln, järnvägsstationen och hotellet.
Medborgarhuset kostade 135 000 kronor att bygga och bestod av en stor samlingssal, ett medborgarbibliotek och Försäkringskassans utbetalningskontor på nedre våningen.
På de andra våningsplanet byggdes lägenheter, bland annat för att hysa Vitabys hemsyster och senare, under 1960-talet, bodde sotarmästaren i en av lägenheterna. I källaren byggdes en bastu och en tvättstuga för byns invånare att nyttja. Samlingslokalen i Medborgarhuset har nu i modern tid använts för konstutställningar, yogakurser och möten. I Källaren finns nu byns gym.