Måns Persson, som tillsammans med affärsmannen, boupptäckaren och privatbankiren A.F Montan – två av Vitabys ”starke män” när Vitaby stationssamhälle stod under uppbyggnad – var i byns linda pådrivande när det gällde att Vitaby skulle få ett sparbankskontor. Och 1910 fick Vitaby sitt första bankkontor när Södra Mellby, Vitaby och Sankt Olofs Sparbank grundades. De två initiativtagarna avled samma år som banken öppnade och till ordförande i första sparbanksstyrelsen utsågs den driftige stationschefen Nils Wester. Till ombudsman, kamrer och sekreterare valdes folkskolläraren J. P. Sundgren i Grevlunda. Det var också Sundgren som övertog diskussionerna och förhandlingarna med myndigheter och de andra byanas bankrepresentanter – något han gjorde med den äran.
Sundgren såg också till att det hus man hyrde för bankverksamheten, fick ändamålsenlig inredning och där låg banken fram tills mitten av 1930-talet, då ett nytt bankhus byggdes längs St Olofsvägen i det röda huset nästan mitt emot Bryggare Bengtssons öl- och läskbryggeri.
1968 gick Södra Mellby, Vitaby och Sankt Olofs Sparbank ihop med Simrishamns-Tommarps Sparbank och blev Österlens Sparbank. Flera kontor lades då ner, men Vitabys Sparbank fick vara kvar ytterligare en tid. 1984 slogs Österlens Sparbank samman med Ystads Sparbank och blev Sparbanken Syd.
1918 öppnade Köpmannabanken sitt första kontor i Albo Härad och det förlades till Vitaby, strax följt av ett kontor i Brösarp. Tre år senare – 1921 – togs Vitabykontoret över av Skånska Banken, som drev bankkontor i Vitaby fram till 1971 i stenhuset efter Järnvägshotellet.
1915 bildades Sveriges första Jordbrukskassa, som var en medlemsägd förening med syfte att låna ut driftskapital till sina medlemmar och samtidigt uppmuntra till sparande. I det redan kooperativt engagerade Vitaby startade en Jordbrukskassa bara något år senare. Jordbrukskassan hade en stiliserad kärve som logotyp och sparbössorna som delades ut till medlemmarnas barn var utformade som en elefant.
1958 bildade jordbrukskassorna sin egen centralbank – Jordbrukets Bank – och 1974 bytte banken namn till Föreningsbanken. I Vitaby låg Föreningsbanken på Pilos väg.1991, i februari, lägger Föreningsbanken ner sitt kontor i Vitaby. Kontoret var fortfarande lönsamt vid nedläggningen, men ökade säkerhetskrav gjorde att en fortsättning var omöjlig eftersom det skulle kräva orimligt stora investeringar. Dessutom var kontoret bara bemannat av en person, vilket gjorde riskanalysen tydligare. Sommaren innan nedläggningen gjordes ett rånförsök mot Föreningsbankens kontor i grannorten St Olof och detta blev ”droppen”, trots att diskussioner om nedläggning av Vitabykontoret förts under en längre tid, redan före rånförsöket.